Carl Fredrik Kiörboe "Översvämning"
Bilden är gjord av Carl Fredrik Kiörboe 1850. Tavlan är 523 × 425 pixels. Tavlan finns i Göteborgs konstmuseum.
Bilden föreställer en översvämning. Det är grönfärgat vatten överallt, det är vågor och vattnet skvätter. Man kan tydligt se vågorna då det är vitmålat på topparna av vattenvågorna. Det ser ut att vara oväder och mycket blåst eftersom att vattnet stormar upp en del. Himlen är till hälften fylld av halvgråa moln, ungefär i mitten av himlen är det ett hål där man kan se den blå himlen klarna upp utan en enda moln som skymmer. Man kan se bortom horisonten att det finns berg och man kan även skymta något som jag tolkar som en soluppgång. Soluppgången är orangefärgad och mycket vacker. På bilden fram till vänster ser man en träbit som kommer flytandes.
Mitt i allt detta vatten finns det ett brunt hundhus av trä. Uppe på husets tak sitter en stor fullvuxen vit, svart och brunfläckig hund. Hunden har lurvig päls och en kedja runt halsen och är med denna fastkedjad i hundhuset. Hunden kämpar för sitt liv för att hålla sig kvar på huset utan att trilla i vattnet och kanske så småningom drunkna. Hunden håller sig i kanten av huset med frambenen men den ligger inte helt ner på taket. Bakdelen sticker upp eftersom att det finns en topp på huset som sticker upp i en form av en triangel. Hundens huvud sticker upp i luften precis som att han inte vill titta ner och se vattnet och själva faran. Antagligen vill den inte heller få vatten upp i ögonen. Det ser ut som om hunden ropar på hjälp och ylar ut sin rädsla och förtvivlan över att hon och de andra hundarna är i fara. Det finns även 3 hundar till på bilden och dessa är valpar allihop. Valparna är vita och svarta. De liknar den vuxne hunden och är av samma ras, det som skiljer dem åt är den vuxnes bruna färg. Jag tror att den stora hunden är valparnas mamma. En av de 3 valparna ligger bakom mammans ena framben till höger. En annan klänger sig fast på mammans andra tass/framben. Den ser ut att hänga till hälften utanför. Den 3:e och sista hunden är olyckligtvis i vattnet en bit ifrån det halvt sjunkande hundhuset. Den försöker simma emot huset för att komma i säkerhet.
Även när allting tycks vara dystert och mörkt, ska man komma ihåg att man alltid har något att kämpa för. Om alla bara hjälps åt går det mesta att uppnå. Det finns alltid hopp och något ljus. Jag tror att det är de som är bildens budskap. Soluppgången och den lilla skymt av blå, klar himmel är hopp och ljus, man ska aldrig ge upp.
När jag såg den här bilden tänkte jag direkt på en översvämning.Jag tycker att namnet på tavlan passar bra. Man kan se det tydligt på den enorma mängd vatten och huset som bara sticker upp till mindre än hälften och man förstår då att något dramatiskt hänt. Man kan se att det är oväder. Jag känner stor sympati för hundarna och jag undrar vad som har hänt. Jag tycker att tavlan är vacker och visar mycket känslor.
